Här uppstod ett dilemma, jag kunde inte välja. Så jag valde en kompromiss och presenterar stolt TVÅ olika profiler i december!
Alice & Phoebe – två fantastiskt fina Maine Coon-flickor, Alice född 2013 och Phoebe född 2012. Självklart i underbara färger; Alice i sin lysande svartsilvertabby och Phoebe i sin mer diskreta svartbruntabby. Som alla Maine Coon betraktar de omvärlden med ett milt och majestätiskt lugn. Det är precis som om de iakttar dig, lugnt och värderande, men aldrig ovänligt. Maine Coon blir vuxna sent och både Alice och Phoebe är fortfarande ungdomar.
Alice är en blyg flicka, till att börja med. Men när blygheten släppt, så står hon på parad när rumsdörren öppnas och sticker genast iväg för att undersöka allt i kattpensionatet. Kela? Nå ja, på Alices villkor möjligtvis och bara exakt så länge hon tillåter det. Nyfikenheten pockar på och hon tröttnar fort på kel för att snabbt sticka iväg igen. Ropar du på henne så tittar hon nyfiket upp men har du inget väldigt intressant att komma med, så ägnar hon dig bara en förströdd blick och återgår till sitt. Intressant kunde vara någon leksak du lockade med och då var hon med på noterna en stund.
Phoebe är en lugn flicka och inte så blyg som Alice. Men hon iakttar dig noga innan hon visar dig sin gunst. Phoebe håller sig lite mer på avstånd men tar gärna emot gos och kel. Hon är dock lika nyfiken som Alice och vill gärna dröja sig kvar i alla andra delar av kattpensionatet än sitt rum. Ibland går hon raka vägen ut ur rummet och lägger sig resolut på mattan i katthallen. Där ligger hon bra, tycker hon. Phoebe är en stabil flicka med ett vänligt men förstrött intresse för omvärlden. Om du förtjänar det, vill säga.
Båda flickorna går gärna ut en sväng i rastgården men lika gärna ligger de lugnt tillsammans i sin tittut eller på fönsterbrädan. Deras värdiga, lugna och mjuka personligheter gör att man faller för dem, båda två, och de väcker ditt intresse för att lära känna dem mer. Men då måste du vara värd det.
Gustav – en mycket personlig och lustig liten Exotic-kille i en klassisk rödsilvertabby färg och med svansen i en lustig kringa på ryggen. Gustav är född 2007, alltså 7 år, men han ger ett mycket yngre intryck. Som den supersociala personlighet han är, så vill han vara med. Hela tiden. Överallt.
På morgonen sitter Gustav vackert precis innanför rumsdörren, berättar med mjuk stämma att han vill komma ut och förstärker budskapet med att vifta med ena tassen och trycka den mot dörren. När dörren öppnas rusar han ut men hinner stanna på vägen och stryka sig mot dina ben. Sedan måste han inspektera lokalerna, om något nytt och spännande hänt sedan sist.
Gustav gillar mat. När den serveras njuter han verkligen när han äter. Han smackar och gör små ljud som komplimanger till serveringspersonalen. Intresserat tar han också del i matens uppläggning och följer dig gärna till rummet när matskålen bärs dit.
Rastgården är Gustav väldigt förtjust i. Han springer ut och in, testar alla plattformar och även golvet. Men försöker du intressera honom för lekar i slussen utanför rastgården är han inte med. Då blir han misstänksam, går in i rummet igen genom kattluckan och iakttar dig innanför fönstret. Ibland kan du locka ut honom men det sitter hårt inne. Leker gör han dock gärna i katthallen och då ger han sig in i leken som en ung katt. Det är roligt med tunnlar och spön.
Gustavs härliga uttryck, hans öppna nyfikna ögon och hans sociala personlighet är tilltalande och man faller verkligen för honom. Direkt.